Nej, hålet i ozonskiktet har inte reparerat sig självt

Av: Christian Haag
Juni 15 2023

Dela artikeln:

Kontext

På sociala medier har det hävdats att hålet i ozonskiktet har reparerat sig självt och att hålet var ett påhittat krisläge och en bluff. 

Ozonskiktet är ett lager i den övre atmosfären som innehåller en hög koncentration av ozonmolekyler och blockerar skadlig strålning från solen. Skiktet har byggts upp över tid och anses av forskare ha spelat en viktig roll i utvecklingen av livet på jorden. Mängden ozon i skiktet beror på ozonmolekyler som bildas och förstörs och på vindar som transporterar ozonmolekyler över hela världen.

Påståendet är en del av ett narrativ som tonar ned hotet om klimatförändringar och som menar att förändringar är orsakade av naturliga orsaker och inte mänsklig påverkan.

I själva verket

Påståendet är dock falskt. Hålet i ozonskiktet började krympa efter kombinerade globala ansträngningar för att förbjuda Klorfluorkarboner (CFC) efter att Montrealprotokollet formades 1987. 

På 1970-talet började forskare observera att mänskliga utsläpp påverkade ozonskiktet. Paul Crutzen upptäckte att kväveoxid kunde reagera med fria syreatomer och bromsa ozonbildningen. Mario Molina och F. Sherwood Rowland byggde vidare på denna forskning och fann ett samband mellan CFC och klornivåerna i stratosfären och fann att klor kunde förstöra ozon när det utsattes för UV-strålning. Forskare upptäckte senare en liknande reaktion med brom. År 1985 upptäckte man att det fanns ett hål i ozonskiktet i Antarktis.

Ytterligare forskning visade att det fanns betydande bevis för ett samband mellan klor och brom i stratosfären, som frigörs från CFC och halokarbon som bland annat finns i kylskåp, aerosoler och luftkonditioneringsapparater. Detta bevisade att uttunnandet av ozonskiktet var verkligt och påverkades avsevärt av mänsklig aktivitet. 

År 1987 träffades forskare och politiker i Montreal för att utarbeta Montrealprotokollet. Med protokollet tog man fram ett ramverk för att fasa ut ozonnedbrytande ämnen som CFC. 46 länder undertecknade det till en början, det har nu 200 undertecknare. Protokollet lyckades: Med 99 procent av de ozonnedbrytande ämnena utfasade så började ozonskiktet att fyllas på, och hålet över Antarktis förväntas vara stängt 2066. 

NASA rapporterade i oktober 2022 att ozonhålet fortsätter att krympa, även om den senaste tidens händelser har ökat utsläppen och därmed saktat ned påfyllningen. Under 2019 spårades en ökning av CFC-utsläppen till östra Kina, vilket landet har skyllt på "oseriösa tillverkare". En studie från 2023 visade även att rökpartiklar från australiska skogsbränder under 2019–2020 ökade storleken på ozonhålet i Antarktis på grund av att aerosoler från bränderna reagerade på CFC-utsläpp från fabriker. 

Utslag

Det finns omfattande bevis för att mänsklig verksamhet har bidragit till att både reparera och tunna ut ozonskiktet och ozonhålet. Det finns inga bevis för att ozonhålet "reparerade sig självt". Vi har därför markerat påståendet som falskt. 

Denna faktagranskning har översatts av Christian Haag